Att promenera utan smärta!
Den här helgen har jag gått massor och älskar det, idag blev det 5km! Igår var det fantastiskt höstväder och vi tog oss till grannbyn där vi promenerade och fikade. Jag kunde verkligen ta in lukten och synen av allt på ett helt annat vis än innan. Det kanske låter konstigt men förr var smärtan det enda som kunde uppta min tanke. Jag hade så ont och så svårt att ta mig fram att jag stängde ute allt annat. Så ofta jag kommit på mig själv att inte höra av personen jag går med säger, för allt bara snurrar och värken gjort mig så disträ.
Men nu känns det verkligen som nya tider är på ingång. Igår kunde jag som sagt ta in allt och jag kände mig så lycklig. Ett liv utan smärta är inget jag ens kunnat drömma om trots att jag nu genomgått detta som skulle kunna ge mig just detta. Än är rehabiliteringen inte över och det är mycket kvar att få ordning på med skillnaden i längd men och styrka i opererade benet, men detta känns oerhört motiverande.
Jag glömmer (!) ofta bort min krycka hemma när jag går och grejar. Skönt är det men vet inte hur bra det är?!
💪