Att hänga med mentalt!
Jag tror jag har förstått lite fel hur systemet fungerar på denna brittiska ö. Jag alltså jag skulle inte alls träffa läkaren igår utan det var en slags rutinkontroll med en sköterska som faktiskt kändes rätt onödig. Vi tittade på röntgenbilderna, hon drog av mitt plåster och tycker det var konstigt att det var kvar. JA det kanske det var men ingen har ju sagt att du ska ta bort det efter en viss tid så vad gör man då som patient? Jo man har kvar det. Jag tror att hade jag tänkt själv så hade jag nog tagit bort det för en vecka sedan men man blir ju lite förblindad av att lyssna på sjukvården, trots allt så känner jag nog min kropp allra bäst.
Sjuksköterskan frågade lite allmänna frågor och sedan fick jag om jag hade några problem träffa läkaren, men det hade jag ju inte och jag tyckte det kändes rätt onödigt att se han då. Vad gäller ett intyg så kunde han tydligen inte skriva ett sådant jag ville ha, enligt sjuksköterskan, utan allt jag fått från sjukhuset vid utskrivning ska vara tillräcklig. Vi får se på det!
Återbesök igen 4 månader efter operation då för att faktiskt träffa läkaren, sedan röntgen efter 6 månader och sedan på själva årsdagen av höften kommer jag ännu en gång tillbaka till läkaren.
Skönt att få gjort det besöket, trots att det börjar bli en vana så kände jag hur lättad jag var efteråt. Mycket mentalt att förbereda sig på.
Imorgon är det 6 veckor efter operation, såret är helt läkt, jag går mestaldes utan krycka men använder en utomhus när jag blir trött och jag börjar mer och mer bli mig själv trots att jag mentalt halkar efter, kanske är det så? Efter år av värk är det huvudet som inte fattar att nu är just den kampen över? Den nya höften verkar åtminstone ha funnit sin plats fint i benet. Med lite tid ska nog huvudet också vara med på noterna!
Jag tror att jag kommer uppdatera mer sporadiskt efter detta inlägg, känns mer och mer som att jag inte uppdaterar med något konkret. Ni som själva står inför en operation fråga gärna så lovar jag att ge ett svar utifrån mina erfarenheter. Annars kör jag nog uppdateringar lite då och då, antagligen i samband med återbesök, sjukgymnastik och sånt. (Självklart kommer jag skriva den dagen strumporna och kryckan åker).
Och viktigt är också att tillägga att längskillnaden blir bättre och bättre dag för dag ;) Min höft var som jag trodde såpass dålig att jag har haltat och justerat om bäckenet därav längdskillnaden. Förhoppningsvis blir det helt hundra men det får massa träning och tiden utvisa.
