Fri från smärtstillande
Andra helgen hemma efter sjukhusvistelsen har varit väldigt bra. Idag var första gången jag kände mig helt som mig själv och blev rysligt rastlös. Men det är svårt att vara rastlös när man måste ha två kryckor för att ta sig fram.
Har gjort stora framsteg de sista dagarna. Nu klarar jag av att böja mig ner, men opererade benet måste sträckas bakåt samtidigt så det inte blir en alltför drastiskt böjning. Jag har dessutom för första gången sedan innan operationen suttit i soffan och sitter fortfarande så har alltså inte testat att komma ur men ändå. Det är också första dagen jag är helt fri från smärtstillande tabletter. De senaste dagarna har jag trappat ner och imorse hade jag lite ont men var främst stel och tänkte att jag skulle göra lite sjukgymnastik direkt istället för att ta någon tablett och det fungerade faktiskt. Det är klart att det känns när jag gör vissa övningar men tycker absolut inte att det krävs något smärtstillande för det.
Mina föräldrar har varit ett stort stöd den tid de har varit här och hjälpt med allt möjligt som har behövts. Jag är väldigt tacksam för detta! Det känns som de varit här i evighet men det beror på att jag har utvecklats så mycket sedan dag ett då de var här och det bara var en vecka sedan jag opererade mig.
Jag har tänkt varje dag att göra en ny film att ladda upp men det har liksom inte varit aktuellt förrän nu känner jag, trots att jag mått bättre än väntat är jag mycket mer trött än förväntat vilket har gjort att jag sovit varje dag mitt på dagen. Det också svårt att förstå vad jag genomgått eftersom det egentligen bara pågått i två veckor. Har en del grubblande tankar som jag tänkte dela med mig av i veckan också.. Så stay tuned!
