Den fortsatta tiden på sjukhuset

På lördagen började jag må bättre och kunde jobba hårdare med sjukgymnastiken och söndag var likadan på ett vis, saker och ting blev bättre och bättre. 
 
Smärtan då? Det är svårt att säga hur ont man har eftersom man är ständigt uppassad av värktabletter som grund och sedan får morfin vid behov, tog inte så mycket morfin så kanske inte hade "så" ont då. Men väldigt svårt att veta ärligt talat. Nätterna var och är värst eftersom det blir samma position att sova i, på rygg, och det är inte kul utan ett nyopererat höft heller så ni kan ju tänka er hur det känns med ett. 
 
På måndagen svarade jag jättebra på träningen och klarade av att gå i trappor fint, det enda jag inte kunde ordentlitg var att svinga upp det opererade benet på sängen. Jag har fortsatt problem med det men blir bättre och bättre varje dag, svårt att vara stark i muskler jag inte tidigare var stark i heller. Innan operationen behövde jag alltid hjälpa till att flytta, lyfta benet något. Men för att fortsätta svarade det bra på träning och jag kände mig extremt positiv på måndag, tänkte kanske blir jag utskriven redan då? Tyvärr inte blev svaret. Jag hade fortfarande ostadigt blodtryck och lågt blodvärde. 
 
Kände hela måndagskvällen att jag var SÅ redo men försökte njuta av en kväll och natt bara för mig själv med en bok, och så gjorde jag det och kunde sedan vakna upp till tisdagen och den dagen jag skulle få komma hem. Kan inte beskriva hur det kändes, var så sjukt pirrig. Åkte en beställd taxi genom sjukhuset och kom hem strax efter lunch på tisdagen. 
 
Eftersom maten var ett sjukt stort problem för mig på sjukhuset var det första vi gjorde hemma att beställa mat. Som den foodie jag är hade jag först lite beslutsångest men kunde rätt snabbt bestämma att asiatiskt fick det blev. Kan fortfarande känna hur nöjd jag var efter första tuggan, så sjukt gott med ordentlig mat. All bra mat dess dagar hemma ger mig SÅ mycket mer energi. Kan inte fatta hur ett sjukhus kan erbjuda torra rostade toast med sylt på eller flingir med mjölk. Hallå!! Jag behöver energi för att bli frisk! 
 
Så, nu är jag alltså på hemmaplan och om det kommer ett nytt inlägg om. 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Som 26-åring fick jag en höftprotes i höger höft. Här delar jag med mig av tiden före och efter operationen.




RSS 2.0