Dagen efter operationen
Dag 1
Ska jag vara helt ärlig minns jag inte mycket från fredagen, slumrade till, lunch kom, medicin kom och mitt blodtryck testades. Knaprade värktabletter och på eftermiddagen kom L. Besökstiden var 15-20 varje dag och han kom alltid fem minutet före och fem minuter efter.
När L var där kom sjukgymnasten för första gången och sa hej. Han tyckte vi skulle få mig att ställa mig upp. Jättebra tänkte jag! Självklart strulade mitt blodtryck massa och akutknapp fick tryckas och alla möjliga människor rusade in och försökte undvika att jag tuppade av. Detta var ett väldigt återkommande event under min vistelse på sjukhuset....
Framåt fredagskvällen började jag få feberfrossa och mådde så dåligt. Detta var strax innan L skulle gå och det var hemskt rent ut sagt att må så dåligt. Fick antibiotika mot UVI och kommande natt samt lördag var den tuffaste tiden på sjukhuset. Dock träffade jag sjukgymnast varje dag så gjorde framsteg där.
En av anledningarna till att det var extra jobbigt var att jag skulle bli behandlad med ett antibiotika som jag ätit två gånger innan och som ingen av gångerna fungerade, en gång inte hjälpte alls och slutade med att jag fick akut åka till sjukhuset i ambulans. Detta sa vi till läkaren som bestämde att jag skulle få just det antibiotikat, kändes som han helt struntade helt i vad jag sa. Jag bröt ihop och förklarade att jag var så orolig att en infektion kan spridas till den nya höften och att den i värsta fall behövdes tas bort. Detta är ju inte några rationella tankar och verkligen worst case scenario men vad tusan vad ynklig man blir i en sådan situation. Det var ingen fara i slutändan men sent ska jag glömma den nonchalans jag fick av både sköterskor och läkare nyopererad och orolig. En sköterska drog bort min hand från ansiktet när jag försökte torka bort mina tårar och sa att "It is fine".
Man är så fruktansvärd utelämnad, känslig och liten i en situation där man precis genomgått en stor operation och inte klarar av att sköta någonting som har att göra med dig själv utan assistans. Det var ett par fruktansvärda timmar där.
