Att vara hemma - 8 dagar efter operationsdagen
Idag är det en vecka sedan jag låg i feberfrossa på sjukhuset i Epsom. Nu ligger jag fortfarande men i min säng hemma, med fönstret öppet så solen och vinden kan komma in, med nylackade rosa naglar och mycket bättre status på hälsan.
Dessa snart fyra dagar hemma har varit upp och ner. Första natten var tuff, och alla andra nätter. Jag vet inte vad det är som gör att nätterna är så brutala. Allt blir obekvämt. Visst jag har morfin jag kan ta så jag slumrar och slappnar av men det är ju faktiskt en drog trots allt så den använder jag "bara" vid extrem värk.
Något jag upptäckt är svårt med att vara hemma är att vår lägenhet inte är så anpassad för kryckor och speciellt INTE vårt badrum. Att duscha är ju ett helt projekt i sig och eftersom vi har badkar med dusch i så måste jag ha hjälp, men detta antar jag kommer bli bättre så småningom.
Jag gör mina övningar regelbundet och de ger fina resultat. Andra dagen körde jag på för mycket och vilade heller inte på dagen vilket gjorde att jag hade fruktansvärt ont på kvällen så efter det lärde jag mig en läxa och har bestämt att sova en stund varje dag och vila med i sängen. Så min primära plats är sängen men jag försöker vara uppe och gå så ofta jag kan, sitta ute i vardagsrummet några gånger per dag och göra övningar liggandes i sängen för att hålla igång.
Och så idag tänkte jag att nej nu vill jag ut! Sagt och gjort så tog vi oss ut till vårt lilla centrum här. Jag hade fokus på nytt nagglack, tänke att det var lika bra att ha ett mål, och så körde vi en kaffepaus. Det blev sammanlagt en timmes äventyr och efter knappt en vecka från operationsdagen känner jag mig väldigt stolt. En äventyr som i vanliga fall tar max 15 minuter tog lite längre med täta pauser och en längre för kaffe på en bänk. Men vilken känsla att komma ut! Tror säkert jag får lida för detta ikväll men ser ju promenader som en form av träning också. När vi kom hem skulle L iväg på en jobbintervju och jag skulle för första gången vara ensam hemma så laddade upp med allt jag behövde plus morfin om värken skulle slå till efter promenaden, men den har ännu inte varit värre än innan. Klart jag känner av men hoppas inte det blir värre!
Idag väntas det besök från Sverige som vi inte fått se på många månader nu. Förstärkning i min assistanstrupp helt enkelt (Lyckliga mig)
