Höften ljuger inte

Tänk att jag sitter, eller ja ligger i sängen, med en ny höftled. Känns väldigt konstigt att tänka att jag inte har ett ben där längre, och om det känns konstigt att tänka kan ni förstå hur konstigt det känns. 

 

Men vi börjar väl från början? 

 

Klockan 6 på torsdag morgon stod vi redo när taxin kom som skulle köra oss till sjukhuset. Så tidigt på morgonen är jag oftast väldigt klartänkt men utan vare sig frukost eller kaffe kände jag mig lite borta. Väl på sjukhuset satt vi i väntrummet och de patienter som också skulle opereras först anlände en efter en. Helt klart drog jag ner medelåldern och fick många nyfikna frågor. Det är också något som jag upptäckt är väldigt jobbigt att få förklara ungefär 3 gånger om dagen "So how come you are having this operation?". Jag förstår att folk undrar när jag är så ung men det blir liksom jobbigt i längden. 

 

Väl uppe på operationsavdelningen fick jag och L sitta i ett bås, jag skulle klä av mig och sätta på mig en sjukhusrock. Stödstrumpa på vänster ben och olika människor kom in och förklarade vad som skulle ske. En operationssjuksköterska kom och ritade på mitt högerben för att försäkra att det skulle operera rätt. 

 

Strax efter det var de dags att sätta kanyl i handen. Jag har inga störra problem med nålar och sånt så det gick bra och efteråt går jag på toaletten. När jag är tillbaka ser jag att all personal irrar omkring något och L går plötsligt in i båset som ligger bredvid där jag är. Sköterskorna talar om att han inte riktigt klarade av nålen vid kanylen så höll på att svimma. Stackarn! Jag vet ju att han har fobi för sånt men jag måste erkänna att just då och är 30 minuter innan någon skulle såga bort mitt höftben var det inte det som jag tänkte mest på så tänkte inte på att säga gå ut. I vilket fall som helst fnittrade alla sköterskorna och läkarna drog grabbiga skämt om vem var det som egentligen skulle genomgå en operation?

 

Efter ovan incident gick det fort och jag sa ett snabbt hejdå-ses sen till L och rullades in i operationssalen. Väl där hälsar jag snabbt på alla, ser en kvinna få hjälp att få på sig en sjukt stor hjälm med stor plastkärm fram och tänkte att hon säkert blir den som sågar av höftbenet, har hört att det kan bli rätt blodigt ;) 

Jag blir tillsagd att rulla över på vänster sida, för att de ska sätta ryggmärgsbedövning och hör en man säga "now the fun starts" och får en mask över min näsa och mun. Det sista jag hinner tänka på och vill säga är att masken luktar sjukt mycket curry men ja det blir nog inte riktigt sagt för nästa gång jag är vaken är efter operation. 

 

Fortsättning följer.